Jessica

Jag har medvetet bara brytit med en kompis en gång i mitt liv, kan anses bra och dåligt. Men det kom mer naturligt med tiden. Och nu sitter jag i sittsen där jag känner att det inte ger mig ngt mer än bara irritation när det egentligen ska vara en ge och ta fråga. Tycker egentligen att det är ganska "löjligt" att bryta en kompis för det känns som att vänner är man alltid bara att man kan skita ivarandra.

Skulle någon komma fram till mig och beskriva att man bara ger och ger men inte får något tillbaka för fem öre så skulle jag definitivt föreslå att bryta med personen. Som de säger när man ska flyga, du måste alltid se till att du får masken på dig innan du kan hjälpa din nästa. och det gäller även här. Mår du inte bra utav en relation så kommer det att störa andra plan i ditt liv. Tiden får helt enkelt visa sin rätta väg.

Nu ska jag lägga ner tid på att plugga, det som står näst på tur är Korea konflikten. Ett arbete som känns så lockande att jag nästan skjuter på det bara för att jag vill spara det roliga till sist. * se ironin*

Dagens tanke: Varför låter vi inte ödet bara föra oss fram ibland? så farligt är det inte