Jessica

Hade jag flyttat till Uppsala hade det nog varit annorlunda nu.
Känner att jag lever helt olika liv än vad mina kompisar gör, och det är klart att man gör det när jag pluggar och dom jobbar. På kvällarna när de slutat sina pass och åker hem så är de lediga och kan göra massa saker. När jag slutar mitt pass i skolan så är jag allt utom ledig utan har en hel bunt med saker att göra.

Saken är den att jag tror inte någon riktigt förstår och tycker att det kanske känns som att det är en dålig ursäkt att man måste plugga. En ledig dag för mig betyder egentligen inte att jag är ledig utan att jag får extra tid att läsa ut litteraturen till tentan och seminariumet. Men ändå försöker jag in i det sista planera saker att göra ändå så man håller kontakten, men då blir det som nu, jag kör in mig själv i ett hörn och vet inte riktigt hur jag ska komma ut.

Anna i min klass sa en bra sak i början av läsåret. " De riktiga vännerna förstår att man inte har tiden att träffas och höra av sig lika mycket nu," Och jag tycker att det stämmer, visst ska man höra av sig men kanske inte går att göra det lika mkt nu. 

Jag menar ingen speciell person i inlägget utan menar det bara allmänt eftersom det ligger över mig som tusan att jag inte kan träffa vänner lika ofta nu som då.

Jessica